När Melvin kom till världen!

juli 3, 2008

När Melvin kom till världen! J

 

Såhär såg min lilla önskelista ut inför förlossningen (förutom att jag och bebis skulle må bra genom hela resans gång):

 

  1. Att det sätter igång av sig själv, jag vill känna hur naturliga värkar känns. Igångssättningsvärkar gör ofta mer ont, kommer tätare, är fler tvillingvärkar och leder till ett längre förlopp, eftersom tvillingvärkar oftare bara gör jätteont utan vila mellan, men inte gör att man öppnar sig.
  2. Att det sätter igång av sig själv nära det beräknade förlossningsdatumet och INTE 17 dgr över tiden som med Linnea (eller t o m senare)
  3. Att förloppet är betydligt snabbare denna gång så jag inte är helt slut efteråt utan har lite energi över till bebisen.
  4. Att jag inte får lika mycket bristningar som förra gången, och framför allt slipper bli sydd utan bedövning
  5. Att jag slipper kräkas så fort jag inte ligger ner, så jag kan vara uppe och gå, sitta och stå istället för att ligga genom hela förlossningen.

 

****************

 

Den 19 juni, d v s dagen innan midsommar vaknade jag på morgonen och kände att det kändes precis som om det läckte lite, lite fostervatten. Jag ringde förlossningen i Malmö och fick reda på att de hade alldeles fullt. Jag fick istället vända mig till Lund. Jag blev nästan helt gråtfärdig… Vi har precis sålt bilen och jag skulle i så fall ta mig dit för egen maskin på tåget, mm, och så var jag givetvis orolig för att vattnet skulle gå helt och att det skulle strula till sig med antibiotikan jag skulle bli tvungen att ta p g a min gbs (=grupp B streptokocker i urinen). Vattenläckage gör nämligen att bakterien kan sprida sig till bebisen då fostervattnet har gått. I Lund sa de att jag måste ”fånga upp” fostervattnet i en binda för att de ska konstatera vattenavgång.

 

Jag avvaktar under dagen. Ulf kommer hem tidigare från jobbet. Hela dagen går och jag tänker att det nog var falskt alarm.

 

*

 

På natten till midsommarafton, d v s nästa natt, vid 00.30-tiden, vaknar jag för att gå på toaletten och konstaterar att det måste vara fostervatten som läcker. Jag ringer återigen förlossningen i Malmö. Denna gång är det inte fullt och de uppmanar mig att ta det lugnt, men att komma in när barnvakt är fixad, mm. Jag går runt och fixar lite, klär på mig, mm, och väcker sedan Ulf ca en timme senare. Han ringer då sin moster och kör och hämtar henne.

 

Klockan 03.00 är vi inne på förlossningen. Läkare tillkallas och de konstaterar att det är kristaller i det jag gissar är fostervatten (kristaller = fostervatten) och det bestäms att vi ska sova där på natten för att jag troligen ska bli igångsatt på morgonen.

 

 

 

 

 

 

Precis inkommen på förlossningen. Klockan är strax efter 3 på natten. Jag är uppkopplad till CTG-apparaten som mäter fosterljud och sammandragningar.

 Kl 4 får jag antibiotika intravenöst p g a gbs:en.

 

Det blir inte mycket sömn för min del. Ulf sover på sackosäck på golvet, jag i sängen. Men jag har huvudet fulla av tankar och nervositet. Tänker mycket på ifall vi gör rätt som skaffat syskon till Linnea, hon mår ju bra som det är (ja, så dags att tänka på det då… 😉 ), tänker på den oerhörda smärta som det ändå innebär att föda barn. Hur ska det gå denna gång? Kommer jag att hinna få något smärtstillande?, o s v. När morgonen kommer jag har nog lyckats få sammanlagt en timmes sömn i sjukhussängen. (typiskt nog hade jag inte gått och lagt mig förrän närmare 23.30 kvällen innan).

 

08.40 Frukost och uppkoppling till CTG-maskin. Allt är bra.

 

09.30 Undersöks och det konstateras att livmodertappen är helt omogen, och att jag ska bli igångsatt.

 

Får tablett för igångsättning. (ny medicin som ska vara bättre än de jag fick sist = vagitorier och dropp)

 

10.00 Duschar – skönt!!

 

10.50 har värkarna börjat. Går runt i korridoren på avdelningen och lutar mig mot Ulf varje gång det kommer en värk. Det är igång på allvar nu = enligt barnmorskans definition tre värkar på tio minuter. Värkarna måste bli mer intensiva och komma mer ofta, annars hotar barnmorskan med att jag måste få ännu en igångsättningstablett, med risk för att få ”för stark” effekt, d v s så många värkar att det blir jättejobbigt för mig. Så jag måste gå en massa och röra på mig för att det ska sätta igång ordentligt.

 

Jag är i värkarbete, d v s 3 värkar inom 10 minuter. Trött! Sitter på Pilatesbollen.

12.00 får jag ny antibiotika för gbs:en.

 

13.20 försöker jag äta, men har rätt mycket värkar och aptiten är inte den bästa.

 

14.00 kommer tredje skiftet barnmorskor.

 

Ulf antecknade händelserna under förlossningen, och ritade denna söta teckning under tiden.

14.30 blir jag undersökt. Bara öppen 2 cm. Blir lätt så enligt bm… Mycket värkar och händer inte så mycket då man blir igångsatt. Plus att när man är på förlossningen hela tiden kan man inte distrahera sig med något annat som man kan göra hemma. På förlossningen är det bara att räkna värkar. Värkarna upplevs göra mer ont där än hemma, säger de. Pust! Ändå tråkigt med mycket värkar och lite som händer…

 

Har ca 1-2 minuter mellan värkarna och börjar med lustgas. Jag sitter och har suttit på Pilatesboll en bra stund. Det känns jättebra! Jag rör höfterna samtidigt med värkarna och Ulf masserar min rygg. Det är jättebra! Det tar undan det värsta onda i ryggen så det ”bara” gör jätteont i magen och längs ljumskar och lår.

 

15.15 Öppen 3 cm.

 

15.45 Börjar bli riktigt jobbigt. Jag är så slut p g a att jag inte sovit på natten och att jag nästan inte har några värkpauser alls. Barnmorskan föreslår EDA och kan inte narkosläkaren komma så blir det Petidin. Jag måste få vila.

 

Jag sitter fortfarande på Pilatesbollen, men Ulf får för sig att flytta kudden ifrån mig, men jag rycker den snabbt åt mig igen – den är en form av trygghet och jag upplever värkarna som mer smärtsamma ifall jag inte får ha händerna på den, konstigt nog.

 

Vid varje värktopp slänger jag ifrån mig lustgasen, jag vill profylaxandas genom nedgången av varje värk. Barnmorskan säger åt mig att behålla lustgasen genom hela värken, men det vill jag inte. Jag vill vara klar i huvudet och andas ”frisk luft” då varje värk slutar.

 

16.30 Öppen ca 7 cm.

 

Ont, ont, ont… Öppen ca 7 cm och värkarna kommer i ett. Nästan inga värkpauser.

 16.50 får jag äntligen EDA!!! Tack och lov!! 🙂

 

Tyvärr tar EDA:n snett och jag har fortfarande rätt ont på vänster sida vid varje värk.

 

17.30 Sover jag. EDA:n har börjat värka och jag blivit uppkopplad mot CTG:n.

 

17.45 Sätts en skalpelektrod på babyns huvud. Han har blivit påverkad av EDA:n.

 

Somnar om och sover till 18.50.

 

18.50 undersöks jag igen. Ingenting har hänt och jag är fortfarande öppen 7 cm. Värkarna har avtagit p g a EDA:n. Men jag har fått sova en stund, vilket verkligen var behövligt.

 

19.10 Provar att kissa själv, men det går inte. Får bli tömd.

 

Får värkstimulerande dropp.

 

19.15 ska jag stå upp för att hjälpa värkarna på traven, men det går inte alls. Jag känner att det svartnar för ögonen, och enligt Ulf försvinner all färg i mitt ansikte. Jag håller på att svimma.

 

Vilar en kvart, mer går inte. Den sneda EDA:n hjälper knappt på vänster sida och jag måste ta lustgas för att inte ha så ont.

 

19.50 undersöker barnmorskan mig. Jag är nu helt öppen och barnmorskan  säger att jag kan börja krysta ifall jag vill. Hon vill att jag ska lägga ifrån mig lustgasen för att lättare känna hur jag ska krysta. Jag vägrar (eftersom det var det värsta skedet i förra förlossningen) och tänker att jag banne mig ska visa henne att jag vet hur jag ska krysta ändå!! 😉

 

Barnmorskan och undersköterskan ska precis gå av sitt skift, och tror att det kommer att dröja en stund innan jag ska förlösas, men jag börjar krysta och undersköterskan ropar förvånat:

 

-Oj, vad STARK du är!!

 

Det är nämligen så att de redan ser skymten av huvudet!

 

Krystvärkarna tog bara ca en kvart, sedan är han ute och landar på min mage!! J Världens finaste och underbaraste lille prins Melvin!! Det är kärlek vid första ögonkastet och både jag och Ulf gråter en skvätt över att vi blir så rörda! Han är ju helt perfekt, och det är så självklart att han ska finnas i vårt liv nu och framåt!

 

Lycklig och tårögd mamma. Bara någon minut gammal Melvin.

 

 

****************

 

Efteråt väntar vi på att moderkakan ska lossna… Max en halvtimme säger de, annars finns det risk för blödningar. Ingenting händer. Då över en timme gått och de provat att dra och klämma på magen och den inte lossnar måste de kalla på en annan barnmorska. Ulf är lite orolig, han har ju hört de fall där de varit tvungna att ta kejsarsnitt för en moderkaka efter det att bebisen är ute. Jag har också hört det, men är så uppslukad av min son att jag glömt det för tillfället.

 

Kärlek vid första ögonkastet!

 

 

 

Barnmorskan som kommer trycker mig jättehårt på lilltån för att få moderkakan att lossna. Det, tillsammans med hårda, hårda tryck på livmodern får den äntligen att lossna!!

****************

 

Jag blir sydd denna gång också. Har inga ”grava bristningar” som jag fick sist, men blir sydd både framåt och bakåt. Denna gång får jag bedövning, tack och lov!! Jag hade skrivit i min förlossningsplan att jag ville/måste få bedövning innan de sydde mig.

 

****************

Aldrig smakar en smörgås så gott som de på den efterlängtade brickan med flaggan på!

 

Jag klarar mig utan en enda kräkning under förlossningen och det är jätteskönt!! Det lustiga är att efteråt får jag världens halsbränna… Ber om Gaviscon, men det är så äckligt att så fort jag druckit upp det börjar jag kräkas. Så helt ”kräkfri” var jag inte denna gång heller, men efter att barnet kommit ut är det faktiskt helt ok.

 

****************

 

En färsking i sina första kläder, redo för patienthotellet.

Till sist prickar jag av min önskelista igen:

 

  1. Att det sätter igång av sig själv – Så blev det tyvärr inte, men jag är så glad över att jag slapp gå över tiden så länge, så det gjorde inte så mycket ändå. Men jag är fortfarande nyfiken på hur naturliga värkar känns.
  2. Att det sätter igång av sig själv nära det beräknade förlossningsdatumet och INTE 17 dgr över tiden som med Linnea (eller t o m senare) – Det blev ju bara 9 dagar och det är ju faktiskt ingenting jämfört med 17 dagar! Så det känns som om det önskemålet uppfylldes.
  3. Att förloppet är betydligt snabbare denna gång så jag inte är helt slut efteråt utan har lite energi över till bebisen. – Något snabbare var det ju, så jag är nöjd! J
  4. Att jag inte får lika mycket bristningar som förra gången, och framför allt slipper bli sydd utan bedövning  – Check!
  5. Att jag slipper kräkas så fort jag inte ligger ner, så jag kan vara uppe och gå, sitta och stå istället för att ligga genom hela förlossningen.  Check!

 

En till gullig ”kladdteckning” på anteckningsblocket! 🙂 Vår familj!!

Sammanfattningsvis: Det var en jättebra förlossning. Jag var mycket lugnare, mådde bättre. Samarbetet mellan mig och Ulf fungerade bättre. Jag jobbade mycket mer mentalt med målbilder och tänkte mycket på Linnea då jag hade ont. Genom att ha henne på näthinnan var det mycket lättare att stå ut med smärtan. Jag hade även tanken på barnet som skulle landa på mitt bröst, och så snart han skulle göra det skulle ju smärtan försvinna. Förra gången var det mycket fokus på att överleva smärtan genom hela förlossningen. Denna gång var det fokus på att föda barn!  

 

Jag sa t o m då jag blev sydd att ”Det här kan jag göra fler gånger!” J

 

Lycklig mamma! Melvins första frukost på patienthotellet. Tänk att den store lille klumpen har jag haft i min mage!! Inte konstigt att det var så himla tungt!

En vecka gammal Melvin!


MELVIN ÄR HÄR! :-)

juni 23, 2008

Älskade lille Melvin är här! 🙂

Han kom på midsommarafton kl 20.09 (9 dagar över tiden)

En stor liten krabat: 54 cm lång och 4245g – Världens finaste, han också, såklart!! 🙂

Återkommer med förlossningsberättelse mm, sedan.

Kram på er alla från en lycklig tvåbarnsmamma (som just nu har jääätteont i brösten och det känns som om jag ammar en piraya med 3 cm huggtänder… )


Glad midsommar!!

juni 19, 2008

Det verkar som om det blir bröllop imorgon för oss. Ingen bebis i sikte. I och för sig trevligt, men jag känner mig ändå så ledsen och besviken. Och framför allt så stor och trött och otymplig att jag knappt orkar med någonting.


Dagens att-göra-lista

juni 19, 2008

(8 dagar över tiden idag… suck!!)

  • Köpa kaka eller liknande
  • Försöka hitta en tvättid för att tvätta min två par vita byxor (som blir smutsiga bara jag tittar på dem)
  • Fika hos Jessica (en blivande mamma som också går i väntans tider…)
  • Besöka barnmorskan för sista gången där (nästa vecka, torsdag, blir det till KK på överburenhetskontroll*)
  • Packa och förbereda inför bröllopet vi ska på imorgon, midsommar.

* Detta förbryllar mig lite: Fram till 14 dagar över tiden behöver bebisen i magen bara kollas en gång i veckan. Så fort 14 dagar har gått ska allting kollas jättenoga varannan dag. Blodflöde till och från moderkaka och navelsträng, fostervatten, hjärtat, etc. Varför blir det plötsligt bara farligt efter 14 dagar?? Tänk om min moderkaka lägger av tidigare, t ex 10, vad händer då?? Alla gravida mammor kan ju inte ha en klocka som börjar stänga av moderkakan efter ca 14 dagar? Eller??


Usch…

juni 18, 2008

Det slog mig inatt… Hur f-n ska jag orka???!!

Hur ska jag orka att ta hand om en bebis och en tvååring då tvååringen envisas med att vakna varenda vareviga morgon/natt mellan kl 04.45-05.00?? Vad vi än gör somnar hon inte om.

Jag är faktiskt riktigt orolig för detta. Tänk er en bebis som väcker en stup i kvarten hela natten, sen vara tvungen att stiga upp kl 5 varje morgon, aktivera en aktiv tvååring en hel dag och sen bli väckt hela natten igen.

Varje natt i ett års tid har jag hoppats och trott att ”Nu vänder det! Nu kommer hon att sova längre, åtminstone till 6 på morgonen”. Men jag inser ju nu att detkommer inte att vända. Det kommer att fortsätta, trots sömnlösa nätter med nyfödd bebis…

Usch… 😦


Utmanad!

juni 17, 2008

Jag har blivit utmanad av Sandra! 🙂

1. Vad gjorde du för tio år sen?

1998… Oj, nu får jag tänka… Då bodde jag i en jättefin sekelskifteslägenhet med kakelugn, stuckaturer och hela köret, tillsammans med min dåvarande sambo Per. Jag hade det jobb som passade mig absolut bäst: projektledare för att utbildningsföretag. Fick utrymme för min kreativa ådra, tankearbete och även jobba med människor. Oj, vad skoj det var!! 😀 (Jatack till ett sådant jobb igen! :-D)

2. Vilka fem saker som finns/fanns på att-göra listan idag?

  1. Lunch hos en från min vattengympagrupp (jättetrevligt!)
  2. Ringa pappa och tala om att cykeln hämtas imorgon
  3. Åka och byta skor till Linnea (de var så otroligt fina, men fel på remmarna)
  4. Utvecklingssamtal på dagis
  5. Bokcirkelträff (den hoppar jag över – det blir för sent att komma hem ikväll, jag hade ju tänkt föda 😉 )

3. Godis du gillar?

Just nu är jag inte så godissugen av mig. Äter knappt något godis alls. Men i vanliga fall är choklad favoriten.

4. Vad skulle du göra om du blev miljardär?

Betala tillbaka alla lån, säga upp mig och jobba ideelt några månader om året istället. Resa och umgås med familjen och andra nära och kära. Och såklart skänkt pengar till olika välgörande ändamål. Hjälpt vissa släktingar ekonomiskt.

5. Städer som du bott i?

Trelleborg, Ystad, Hörby, Lund, Malmö, Stockholm

 

Jag utmanar ingen direkt, men ni som läser, kopiera gärna av och svara själva på det! 🙂


6 dagar, 3 dagar, 11 veckor!

juni 17, 2008

6 dagar över tiden idag – inte så nice!

3 dagar kvar för mannen att jobba denna veckan – nice!

11 veckor därefter (dvs fr o m fredag) är han ledig och hemma med hela familjen!! – VERY NICE!! 😀